lördag 23 mars 2013

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Varm och berörande...

Handling: När Anna får ta över den lilla övergivna bokhandeln i Longhampton går hennes dröm i uppfyllelse. Dessutom får hon annat att tänka på än maken Phil, de tre aviga bonusdöttrarna och deras hyperaktiva dalmatiner. Snart är hennes butik fylld av böcker med hisnande berättelser om kärlek, äventyr, hemliga trädgårdar och borttappade hundar. Ändå fattas något i Annas liv för att hon ska få den riktiga lyckokänslan.

Annas perfektionistiska väninna Michelle, med sin blomstrande inredningsaffär, har stora planer för framtiden. Men när mörka hemligheter från det förflutna dyker upp och katastrofen hotar att slå sönder tillvaron, är det slut på alla romantiska drömmar. De två väninnorna kommer att tvingas att fatta livsavgörande beslut.


Uppläsare: Anna Maria Käll

Vad kan vara mysigare än en bok som även innehåller en bokhandel? Men trots bokhandeln är inte allt bra med vännerna Anna och Michelle. Båda har sina problem där Michelles huvudsakligen beror på hennes tidigare livs erfarenheter och Anna kämpar med sina tre bonusbarn och maken Phil samtidigt som det finns en längtan i henne efter något mer.

Den här boken fick mig att tänka på min bonusmamma som jag växte upp med (hon gick tyvärr bort i cancer -97) och som aldrig lyckes få de barn hon längtade så mycket efter. Just Lucy Dillons böcker känns lite extra träffande i hennes fall eftersom hon gick över till att ha hundar och sen en kennel. Jag tänkte också på hur otacksamt det ofta är att vara bonusförälder då de flesta gör sitt bästa att räcka till men ibland blir undanskuffade vid viktiga beslut.

Och så levde de lyckliga väckte som sagt många tankar hos mig och jag levde mig in Anna och Michelles liv och kände mig ledsen över stunderna då de inte kunde kommunicera och nå varandra. Lucy Dillon lyckas verkligen få det trovärdigt också. Jag blir frustrerad ibland men förstår ändå deras beteenden. Boken är med andra ord lite sorglig men som titeln antyder så finns det hopp för dem båda.

Jag var lite osäker på om jag borde lyssna på den här istället för att läsa. Jag är inte den optimala lyssnaren och brukar därför välja deckare som ljudbok. Anna Maria Käll gjorde ett bra jobb som uppläsare men eftersom det går betydligt saktare att lyssna än att läsa så kändes det som boken aldrig skulle ta slut. Samtidigt kan jag inte peka ut något som borde ha bytts ut i boken utan jag skyller det mer på att jag valde att ta den som ljudbok. Å andra sidan kommer boken säkert hänga kvar på ett annat sätt tack vare att jag lyssnade.

2 kommentarer:

  1. Den här ska läsas sen när den finns i pocket. Gillar hennes böcker. Just nu går det segt med böckerna, har ingen som lockar :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karro: Tråkigt när lusten inte riktigt finns där.

      Radera