Fjärilseffekten av Karin Alvtegen

Tänkvärd!

Handling: En bil krockar av en oförklarig anledning med ett tåg. Elva människor dör. Vad ledde fram till olyckan? Finns det något som ett exakt startögonblick? Vem mer än bilens förare bär skulden?

När Bodil drabbas av en obotlig sjukdom bestämmer hon sig att äntligen lämna sin man. Hon förbereder sig på att inte längre finnas. Tanken på döden skrämmer henne inte men hon behöver förstå varför livet blev som det blev. Varför har hon så ofta gjort det som förväntats av henne istället för att göra det hon själv faktiskt vill? 

Bodil vill försöka närma sig sin vuxna dotter, Viktoria, som präglats av uppväxten med en dominant far och en undfallande mor. Men innan Bodil hinner berätta om sin sjukdom bryter Viktoria kontakten. 

Fjärilseffekten handlar om att våra gärningar verkar långt utanför våra egna liv. Om den fria viljans kamp mot barndomens kraft, och om vår ovilja att försonas med tillvarons villkor. Att vi alla en gång måste ta farväl av livets angelägenheter.

Parallellt med den här har jag lyssnat på Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser och det komplicerar skrivandet av den här. De är inte lika men i bakgrunden finns deras uppväxt och dess påverkan på dem som vuxna människor som väcker en hel del tankar. Jag nämner det här eftersom det är så mycket tydligare i den här boken.

I Fjärilseffekten får vi följa tre personen men det känns ändå som Bodil är huvudpersonen. Jag har svårt att förstå varför hon levt sitt liv som hon gjort samtidigt som jag förstår. Det är inte så enkelt och vårt bagage från barndomen ger oss inte alltid den rätta självkänslan och styrkan utan vi styrs av annat. Eftersom boken börjar med en olycka med ett antal döda finns hela tiden funderingen över slutet. Vågar jag fästa mig vid dem?

Jag har läst de flesta av Karin Alvtegens böcker och de varierar verkligen på ett bra sätt. Vissa av S-böckerna kan jag fortfarande få förnimmelser av trots att det nu gått en hel del år sen jag läste dem. Jag vet inte hur mycket den här kommer hänga kvar än men troligtvis inte lika mycket som vissa av hennes böcker.

Fjärilseffekten är en bra och tänkvärd bok.

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser

Mycket bra men svår att skriva om!

Handling: En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund. 
Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan? 
Och är det någon som letar efter henne? 
Levande och döda i Winsford är en bok om att fly från sitt gamla liv. Om att försöka göra upp. Om att kanske börja om trots att man inte är någon ungdom längre.

Igår lyssnade jag klart på den här och funderar fortfarande hur jag ska beskriva den utan att avslöja för mycket av handlingen. Som handlingen beskriver ovan vet vi inte mycket från början. Men som de flesta förstår så får vi sakta veta mer och mer om henne.

Det här är en bok som får mig att längta efter att få utforska Exmoor någon gång i framtiden. En av mina drömresor är Cornwall och Exmoor där jag vill njuta, fota och bara vara. Jag måste erkänna att jag saknar Håkan Nessers uppläsning efter att ha betat av Barbarotti-serien under året men det fungerar rätt bra med Anna Maria Käll eftersom huvudpersonen är en kvinna.

Det här är en bok som får min att fundera på mänskligheten, på verklighet och fiction. Den får mig att jämföra kvinnan i den här boken med Liselott Willéns Jakthistoriers kvinnliga huvudperson och med Karin Alvtegens Bodil i Fjärilseffekten. De är inte lika men det finns något i dem alla som får mig att fundera över kvinnors ageranden och val i livet. Jag kan tänka mig att den här passar att diskutera i en bokcirkel eftersom tankarna snurrar runt en hel del efter att ha lyssnat på den.

Det som i slutändan länge kommer leva kvar i mig är känslan av Exmoor, av England och pubar och människorna där.

Gösta Ekman - Farbrorn som inte vill va' stor av Klas Gustafson

En läsvärd biografi!

Handling: Gösta Ekman är en av Sveriges mest kända och älskade skådespelare, pappa till odödliga figurer som den snubblande mahatman, Papphammar och Charles-Ingvar Sickan Jönsson.

Gösta Ekman inledde sitt yrkesliv som regiassistent till sin far i mitten på femtiotalet. Sedan dess har hans livsvandring påverkats av dem han mött längs vägen, lärt känna och tagit lärdom av. Han var med och skapade filmhistoria när Ingmar Bergman gjorde Smultronstället. I Svenska Ords stuga i Vitabergsparken sprutade han idéer med Hasse & Tage.

Gösta Ekman: Farbrorn som inte vill va stor bygger på omfattande samtal med Gösta Ekman och intervjuer med hans vänner och kolleger. Boken är rikt illustrerad med bilder ur Gösta Ekmans privata arkiv.
Efter att ha läst och lyssnat på ett gäng romaner och deckare under sommaren behövde jag bryta av med något mer verklighetsbaserat. Det fick då bli en bok om Gösta Ekman som jag köpt tidigare i år. Bland annat eftersom jag under sommaren lyssnat på flera ljudböcker av Sjöwall och Wahlöö om bland annat kommissarie Beck som just Gösta Ekman spelat.

Nu visade det sig att Beck-filmerna bara nämns på ett par sidor men det gjorde inte behållningen mindre. Här får jag en hel del filmhistoria presenterad där det står en del om både Gösta Ekmans farfar och hans far Hasse Ekman. Gösta Ekman jobbar även en del för Ingmar Bergman i sin ungdom och genom boken nämns många kända namn där många av dem också har uttalat sig.

Eftersom Gösta Ekman fortfarande lever (trevligt nog) så uttalar sig alla positivt. Det kanske de skulle ha gjort ändå men det är svårt att veta. Det står en hel del om hans uppväxt men minimalt om hans egna familjeliv som vuxen - antagligen av hänsyn till hans barn. De har heller inte uttalat sig i boken. Han har helt enkelt lämnat ut delar om sig själv om ångesten över att prestera i skådespelarvärlden men inte delar som berör andra som hans närmaste familj.

Eftersom boken beskriver en tid innan han ens är född till för några år sedan så rymmer den otroligt mycket. Det gör också att det blir mer mångfald än fördjupning på gott och ont. Det är intressant att läsa om hur mycket han faktiskt varit delaktig i men samtidigt kändes det lite forcerat mot slutet. Antagligen eftersom vi närmade oss nutid och det då berör aktiva människor inom branschen.

Jag är mycket nöjd med att jag läste boken och att det fanns lite intressanta fakta här och där som roade mig och som jag ska försöka komma ihåg.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson

En serie som jag hade pausat...

Handling: Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi. Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?  En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.

Av någon anledning har jag läst de tre första böckerna men sen pausat. Nu blev det nya tag och jag är inte besviken. Att jag sen skulle höra Katarina Ewerlöf sjunga psalmer i mitt huvud ett antal dagar efteråt hade jag däremot inte räknat med. Om det är positivt eller ej låter jag vara osagt...

Jag har lite svårt ibland för böcker där poliser eller personer i dess närhet nästan alltid råkar illa ut mot slutet. Det är min enda invändning mot Elly Griffiths böcker som jag annars är väldigt förtjust i. Även om det är fiction så har jag ändå en önskan om att det ska vara trovärdigt och det faller när någon av de inblandade alltid hamnar i stor fara på slutet.

Men bortser man från det så är även Åsa Larsson väldigt bra. Man kan lätt se miljön framför sig och extra bra är det när man får lite historia berättad för sig. Jag tycker också hon gör ett bra jobb när hon beskriver de olika karaktärerna och det även om de inte reagerar förnuftigt så går det ändå att förstå varför.

Jag kommer definitivt läsa vidare Åsa Larssons böcker. Jag har läst olika reaktioner på att Åsa Larsson själv läst in Till offer åt Molok och vet inte än om jag kommer läsa eller lyssna på den. Eftersom jag inte är bra på de norrländska dialekterna så blir inte uttalet av dem något problem om jag skulle välja att lyssna.

Bokbloggsjerka 9 - 12 augusti

Det är fredag och Annika har en ny fråga i dagens Jerka. 

Frågan är - Vad läser du just nu?

Just nu så läser jag en biografi om Gösta Ekman som bygger på intervjuer med både Gösta Ekman och människor i hans närhet. Helt ärligt så har jag alltid avskytt Jönssonligan och heller inte gillat Papphammar men jag är ändå intresserad av Gösta Ekman som person och hans breda karriär. Jag har läst drygt 100 sidor och fått ta del av hans barndom. Han hoppar tidigt av skolan och får lite jobb i Stockholm tack vare sin far Hasse Ekman. Men pappan är tydlig med att det är upp till Gösta att sköta sig för att få behålla jobben. Gösta får även jobba som assistent åt sin far men får sen jobb hos Ingmar Bergman och jobbar för honom några år. Där är jag just nu.

 

Parallellt lyssnar jag på Åsa Larssons Till dess din vrede upphör som också är bra. Den närmar sig slutet så jag får försöka få lite egentid då ingen måste prata med mig.

Polis, polis, potatismos av Sjöwall Wahlöö

Den sjätte boken i serien!

Handling: En ovanligt varm sommardag kommer en man in på en av Malmös elegantare restauranger, styr stegen mot en känd affärsman som håller tal för sitt middagssällskap och skjuter honom strax bakom vänster öra. Därefter stoppar han på sig vapnet, kliver ut på gatan genom ett öppet fönster och försvinner spårlöst.

   Kommissarie Martin Beck skickas iväg från Stockholm för att ta hand om den komplicerade och ytterst känsliga utredningen.
Den här boken utspelar sig till stor del i Malmö dit Martin Beck skickas för att hjälpa till med mordet på en känd affärsman och där högre makter i Sverige blir nervösa att dödsfallet ska bero på något politiskt och vapenaktigt till exempel. På hemmaplan har Martin Beck hjälp av Gunvald Larsson, Lennart Kollberg samt Åsa Thorell.

Som tidigare finns en hel del samhällskritik och som också delvis är syftet med böckerna. Samtidigt har det kommit in en mer skämtsam ton som dyker upp där det är lämpligt.

En annan sak som slår mig är hur mycket mer tidskrävande det var att få veta vad till exempel en affärsman jobbade med. Nu för tiden slår man snabbt på datorn i lite register och söker på nätet medan där tog det timmar att bara kolla med skattemyndigheten och lite andra myndigheter.

Som helhet är boken helt ok och jag tycker om att gå och lyssna på det gamla Sverige.

Torsten Wahlund är uppläsare och gör ett mycket bra och passande jobb.

Mannen som glömde sin fru av John O'Farrell

Lättsam humoristisk lad lit...

Handling: Många äkta män glömmer saker: de glömmer att deras fru hade ett viktigt möte samma morgon, de glömmer att köpa mjölk, en del glömmer till och med sin bröllopsdag.

Men Vaughan har glömt att han ens har en fru. Vad hon heter, hur hon ser ut, deras gemensamma historia – allt är utraderat i en katastrofal minnesförlust. Vaughan får veta att han och Maddy är mitt uppe i en infekterad skilsmässa, men när de träffas är det kärlek vid första (?) ögonkastet. För honom. Maddy däremot, har deras kraschade äktenskap i färskt minne …

Mannen som glömde sin fru är den roliga, dramatiska och romantiska berättelsen om en man som gjort just detta. Ska han lyckas få sitt liv – och sitt minne – tillbaka?

Den här har jag funderat på att läsa länge och när jag nyligen läste ett positivt inlägg om boken så lånade jag den som e-bok på biblioteket.

Mannen som glömde sin fru är lättläst, rolig men också lite irriterande. Själva dilemmat är rätt intressant med en separerad man vars fru inte ens saknar honom och uppenbarligen verkar han inte höra av sig till barnen så ofta heller. Jag har lite svårt för Vaughans bästa kompis (den grabbiga stilen) och även att Vaughan har så svårt att erkänna sina brister eller fel. Men det finns en annan sida också, om en man som inte var nöjd med sig själv och som inte hanterade det bra. Om en man som återigen ska skapa en relation till sin fru och till sina barn som han inte heller minns. En man som vet var han vill vara men som nu måste få sin fru att återigen vilja ha honom.

Brandbilen som försvann av Sjöwall Wahlöö

Den femte boken i serien.

Handling: Gunvald Larsson hade inga som helst planer på att bli hjälte denna kalla marskväll. Hans enda uppgift var att bevaka ett hyreshus på Södermalm och se till så att den efterspanade inte försvann eller råkade ut för någonting. Gunvald gäspade och lyfte armarna för att slå en åkarbrasa. Just i det ögonblicket exploderade huset.

Precis som i förra boken är början betydligt mer dramatisk än i de första böckerna. Här mer eller mindre exploderar ett hus framför Gunvald Larsson och han gör sitt bästa att rädda folk ur det brinnande huset.

Brandundersökningen ger några svar men många frågor återstår. Som vanligt gäller det att förhöra folk och försöka hitta kopplingar och orsaker. I bakgrunden växer det ökande missnöjet mot polisen hos folket. Poliserna mäktar inte med den ökande brottsligheten som alkohol och narkotika medför när gränserna mellan länderna är allt mer öppna.

Som jag skrivit tidigare så är dessa böcker rätt enkla som deckare och handlar mycket om fotarbete och att förhöra folk och hitta kopplingar. Beck och hans kollegor kompletterar varandra och lyckas därför lösa många brott. Det som annars är behållningen är beskrivningen av Sverige mot slutet av sextiotalet. Som jag förstår det försökte författarna just göra det men då ur sitt mer missnöjda perspektiv visserligen.

Något som annars är ovant är beskrivningarna som görs av folk. Båda män och kvinnor blir ofta detaljerat beskrivna inklusive storlek på brösten på kvinnorna. Sånt görs inte ofta idag, i alla fall inte på det sättet.

Uppläsningen görs av Torsten Wahlund och fungerar utmärkt för mig.

Drömhjärta av Cecilia Samartin

Om ett föränderligt Kuba.

Handling: Kusinerna Nora och Alicia lever ett bekymmerslöst liv på 1950-talets Kuba, två små flickor som möjligen oroar sig för om det kommer att bli regn på förmiddagen. Det är den vackra, blonda Alicia som är den drivande av de två, och den försiktigare Nora hänger glatt med. Alicia har stora planer för deras framtid. Ibland ska de bli balettflickor på Copacabana, ibland tänker de ansluta sig till en cirkus och lära sig att gå på lina och rida på elefanter. Eller bygga en flotte och åka till New York.

När Fidel Castro tar makten på Kuba förändras deras liv för alltid. Nora och hennes familj bestämmer sig för att lämna Kuba, medan Alicias far tror på revolutionen och stannar kvar.

I USA kämpar Nora med den amerikanska livsstilen, men fortsätter vara kuban i själ och hjärta. Hon släpper aldrig drömmen om sin barndoms Kuba. Alicias liv blir fattigt och hårt, på ett Kuba som inte har mycket gemensamt med Noras drömmar, ett land där varje dag är en kamp och där hungern driver människor till desperata handlingar.

Jag har läst en hel del blogginlägg om den här boken tidigare. Många har varit lyriska medan några har varit lite mer avvaktande. På grund av de som inte varit så positiva så la sig lusten liten till att läsa den. Så nu på semestern när jag kände att det var dags så flöt det på utmärkt, mycket för att jag inte hade så höga förväntningar.

Delar av den här boken kommer säkert hänga kvar i mig länge. Jag tycker om att läsa om böcker från andra delar av världen och som väcker tankar i mig om samhället och även historiska händelser. Jag har läst mycket böcker under semestern (som inte helt är slut) och de som först poppar upp när jag försöker komma igång vad jag läst är förutom den här: Ta hand om min mor (Sydkorea) och Torsdagsänkorna (Argentina).

Sen finns det självklar saker jag stör mig på också men eftersom det är en skönlitterär bok så kan jag egentligen inte klaga. Cecilia Samartin beskriver en mycket idyllisk barndom för Nora och Alicia och det är också den underbara miljön som Nora alltid längtar tillbaka till. Men i deras närhet finns tjänstefolk och deras släktingar som inte kan läsa och inte alls kan njuta på samma sätt av idyllen utan har det betydligt tuffare. Så det är lätt att lura sig att allt var underbart innan revolutionen och en revolution lär knappast ske om de flesta i landet har det bra.

Själva revolutionen blir jag inte särskilt berörd av och jag märker att jag har svårt att tycka synd om Nora när hon mår dåligt i USA. Det som bet sig fast hos mig var inte bristen på mat under revolutionen utan den mer rika barndomen. Här lyckades Cecilia Samartin inte nå fram. Däremot mot slutet biter sig Alicias historia fast och den kommer att finnas kvar länge.

Flera har nämnt det svulstiga språket och ja, jag kan hålla med om att det är lite väl mycket. Men det som gör boken för mig är ändå själva historien och resultatet av Castros övertagande av Kuba. Det är den delen som kommer att hänga kvar långt senare.

Jättetack Boksnoken för att jag fick den här i födelsedagspresent!