tisdag 30 december 2014

Inkräktaren av Håkan Östlundh

En lite mer klassisk deckare i gotländsk miljö.

Handling: Familjefoton med utstuckna ögon. Skrämmande brev utan avsändare. De nyblivna Fåröborna Henrik Kjellander och Malin Andersson står som levande frågetecken inför hoten som drabbat dem och deras barn. Vem vill göra dem illa?

Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen tar saken på största allvar, men kan inte utesluta att alltihop är ett osmakligt skämt. När hoten trappas upp och parets dotter försvinner skingras alla tvivel. Det här är på allvar. Dessutom är det bara början ...

När polisen pressar Henrik kommer en gammal infekterad släkthistoria i dagen. Vad fick honom egentligen att återvända till Gotland efter en framgångsrik karriär som fotograf i Stockholm och ute i världen? Är det verkligen någon på den karga ön i Östersjön som vill skada familjen, eller kommer hoten från annat håll?

Medan höstmörkret djupnar håller någon ögonen på familjen och bidar sin tid - väntar på rätt tillfälle att göra upp räkningen.


Det finns mycket positivt med Håkan Östlundhs böcker. Även om det händer rätt obehagliga mord i vissa av hans berättelser så grottar han inte ner sig i blod och hemskheter. Istället är boken mer som en klassisk pusseldeckare.

Han är också bra på att beskriva människor och deras relationer på ett trovärdigt sätt. Det uppskattar jag mycket.

Det jag hade problem med i den här boken var att det som lite olika saker som de flesta skulle göra direkt efter att man haft intrång inte ens diskuterades som ett alternativ - vare sig i familjen eller som råd från polisen. Inte vad jag kunde höra i alla fall.

OBS SPOILER:
Om någon haft tillgång till min nyckel och ställt till med saker i mitt hus skulle jag oavsett kostnad byta lås på huset till exempel.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar